"Jag kommer aldrig i mitt liv få en riktig anställning"

ATT LEVA MED EN INTELLEKTUELL FUNKTIONSNEDSÄTTNING I SVERIGE!

Under 2021 har vi på Misa valt att på olika sätt lyfta frågan om hur det är att leva med en intellektuell funktionsnedsättning i Sverige. I en serie på bland annat tre artiklar kommer några personer med en intellektuell funktionsnedsättning att ge sin berättelse av att vara ung i Sverige. Vilka problem de har behövt möta, hur det påverkat deras dagliga liv, ekonomi men också deras önskningar om framtiden.
Under samma tema kan du även följa Misas seminarium i Almedalen 5 juli.

LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Vi ställer oss frågan ”Är Sverige verkligen ett samhälle som motverkar utsatthet, arbetar mångfaldsinriktat och inkluderande?”
_________________________________________________________________________________

”JAG KOMMER ALDRIG I MITT LIV ATT FÅ EN RIKTIGT ANSTÄLLNING

Av Petter Billengren/ Misa AB 2021-06-23

Vi möter Sofia en varm fredag i början av juni. Hon har tydligt förklarat att hon inte vill att vi filmar framifrån så man ser hennes ansikte. Hon vill inte heller att vi använder hennes riktiga namn, så vi kallar henne för Sofia i denna artikel. Alla år av kamp och överklaganden har satt sina spår. Hennes förtroende för samhället och myndigheter är kört i botten. Hon är rädd för att de godkända beslut om sjukersättning och LSS-boende som hon har idag ska tas ifrån henne. Hon vet hur det kan gå, för hon har varit med om det tidigare.

”När telefonen ringer drabbas hon av ångest när det välkända numret från Försäkringskassan syns på displayen. Hon låter signalerna gå färdigt och väntar sedan på att hon ska bli uppringd av sin gode man som kan förklara vad de ville och om de behöver agera på något sätt framåt. ”

SOFIAS HISTORIA

Sofia vill gärna berätta sitt livs historia fastän att hon känner obehag och rädsla över om det kan få konsekvenser. Hon känner att folk behöver få veta hur det är att leva med en funktionsnedsättning i Sverige 2021. Sofia flyttade i unga år till sin första fosterfamilj. Tidigt genomgick hon många utredningar och fick bl a diagnosen intellektuell funktionsnedsättning.

Vid 20 års ålder flyttar hon från sin andra fosterfamilj till sitt första egna boende. Sofia har haft tur med sina fosterhem och har idag en fin relation och får mycket stöd. En relation som har haft stor betydelse för att hon ska orka hantera kontakten med myndigheter. Hon har även viss kontakt med sina biologiska föräldrar.

SKOLA OCH UTBILDNING…

Sofias skoltid innehöll många flyttar. Allt från små och stora klasser i vanlig skola, till särgymnasium. Det här är en rörig tid i hennes liv. Sofia insåg tidigt på särgymnasiet att de betyg hon skulle gå ut med inte var värda något på den vanliga arbetsmarknaden. Betygen skulle inte gå att söka till universitetet på heller. Så här i efterhand hade hon önskat att särgymnasiet hade innehållit någon typ av yrkesförberedande inriktning som kunde hjälpt henne i hennes kommande yrkesliv. Samtidigt inser hon att det hade varit svårt att klara av en traditionell gymnasieutbildning.

Efter studenten har Sofia ganska låga förväntningar på framtiden.

VI BEHÖVER ETT BESLUT OM LSS!

Sofias fostermamma inser att de måste agera snabbt för att få ordning på Sofias situation. Det finns mycket att ta tag i. Först och främst behöver Sofia få ett beslut om LSS-insatser, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Sofia kommer behöva en hel del stöd framöver för att få ett så drägligt liv som är möjligt med de förutsättningar hon har som ung vuxen med en intellektuell funktionsnedsättning. Det är en krävande process där Sofia ganska snart förstår att hon måste förminska sina förmågor och beskriva sina problem snarare än sina goda sidor för att få ett positivt LSS-beslut. Det är något som både känns konstigt och onaturligt. I sin biologiska familj har hon alltid fått höra att hon inte ska visa att man har diagnos eller är annorlunda. Hon har inpräntats att när man lämnar dörren till sin bostad ska man vara som en vanlig ”Svensson” och uppträda som en ”normal” människa. Sofia säger att det har format henne till den hon är idag. Hon kämpar hela tiden med att försöka uppträda ”normalt” och men kallar sig själv för en ”gråzonsindivid”. En person som inte har en riktigt tydlig plats i samhället.

Vägen till ett LSS-beslut blir lång och efter flera avslag lyckas de till slut överklaga och få igenom ett godkännande. Det positiva LSS-beslutet är dock bara början på en 10 årig kamp och som Sofia fortfarande befinner sig i idag.

KAMPEN OM ATT FÅ ETT LSS-BOENDE…

Skoltiden är över och det brådskar att hitta ett nytt boende till Sofia. Antingen måste hon hitta en ny fosterfamilj eller få igenom ett beslut om att få bo på ett LSS-boende. Efter flera avslag och lika många överklaganden lyckas de till slut. Tyvärr ligger det i en kommun långt från Sofias familj och vänner. Livet där blir ensamt och hon längtar snart tillbaka till sin hemkommun. En ny process tar sin början för att få byta till ett boende i sin gamla hemkommun. Återigen fick Sofia avslag i flera instanser och hon funderade på att överklaga ända upp i Europadomstolen för att få sin rätt prövat. Istället följer hon rådet från sin gode man att istället ta kontakt med en angränsande kommun.

12 DAGAR FRÅN VISNING TILL KONTRAKT – ÄR DET MÖJLIGT?

Nu går allt otroligt fort. Det tar bara 12 dagar från visning till kontraktsskrivning. Sofia tror nästan att det är något lurt. För första gången på många år känner hon glädje och flytten gör att hon nu kan träffa sina vänner och familj på ett helt annat sätt, vilket betyder mycket för Sofia.

ATT TVINGAS TILL FÖRSÖRJNINGSSTÖD…

Utan en utbildning som är värt något på den riktiga arbetsmarknaden är det inte lätt att hitta ett jobb eller komma in på en yrkesinriktad utbildning. Sofia har tur och får direkt efter studenten och via skolan en praktik på ett hunddagis tre dagar i veckan.

Ekonomiskt söker de aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Hon säger själv att hon aldrig kan få ett riktigt jobb och en riktig lön. Det bästa hon kan hoppas på är lönebidragsanställning. Hon känner sig stämplad redan från särskolan och hon tror inte att hon kommer tillhöra något annat än en daglig verksamhet eller få praktikplatser resten av livet.

Efter ett uppföljningsmöte med Försäkringskassan förändrades Sofias situation drastiskt. Hennes aktivitetsersättning togs bort för att de gjorde bedömningen att Sofia helt plötsligt var för frisk. I och med det blev hon tvingad att söka försörjningsstöd. Har man försörjningsstöd får man i princip inte äga någonting, vilket till exempel gjorde att Sofia riskerade att behöva sälja sin hund. En situation som skapade stor oro och obehag. Under de nio månader som det tog att överklaga, tre gånger, tvingades Sofia leva på försörjningsstöd. För att få pengarna att räcka tvingades hon att till exempel handla på Matmission som är en del av Stockholms stadsmission. Hon gråter när hon tänker på hur livet var då och tanken på att hon skulle tvingas sälja sin hund.

JAG DRÖMMER OM…

Sofia tänker inte ge upp och fortsätter att drömma om ett riktigt jobb som hon kan försörja sig på. Idag ska Sofia ”överleva” på 800 kronor i veckan vilket kräver ett större mästerverk. Sofia berättar om att hon brukar skämta med sin kompis, som har ett riktigt arbete med lön, att hon för en vecka skulle byta och leva på den ekonomi som Sofia har. Hon har alltid tackat nej. Sofia vill arbeta med att hjälpa andra som har det svårt i livet. Det är något hon själv har en stor erfarenhet av och kan lätt relatera till andra personers upplevelser och problem. Om det finns några sådana jobb till Sofia återstår att se.

Sofia kan inte nog hylla den hjälp hon fått från sina två gode män som hon haft under dessa år och sin fosterfamilj. Utan dem hade detta inte gått att göra alla överklaganden och veta vad som ska göras för att få det Sofia har rätt till. De har alla hjälpt till och varit länken mellan Sofia och all de krav och processer som hon har stått inför.

Men som sagt, kampen går vidare och Sofia tänker inte ge upp.