Träffa våra deltagare!

Möt deltagare från Misa, som berättar sin historia. 

"Ibland får jag uppdrag från olika studieförbund för att hålla i kurser för personer med en intellektuell funktionsnedsättning."

Göran, anställd på Misa Kompetens

Läs Görans berättelse

Göran Tingström anställd på Misa Kompetens.

Göran började i särskolan när han var 8 år. Han har dyslexi och Noonahs syndrom. Under skoltiden tyckte Göran mycket om gymnastik samt historia. I skolan kände han sig mycket ensam och  blev retad av sina klasskamrater. Efter särskola började han arbeta. Jag och Göran träffas för att han ska få berätta sin historia.

När du slutade särskolan, vad gjorde du då?
Jag gick till Arbetsförmedlingen för att få stöd med att hitta ett jobb. När jag visade mina betyg sa de att de inte kunde hjälpa mig eftersom jag hade gått i särskolan. Jag ville gärna arbeta och tänkte hur ska jag göra för att få ett jobb? När jag kom hem strök jag över ordet särskolan i mina betyg. Bestämde mig för att försöka hitta ett jobb. Började gå runt till olika matbutiker och frågade om de behövde personal. En matbutik nappade och sa att jag fick börja praktisera hos dem. Sagt och gjort, jag började praktiken och mina arbetsuppgifter var att fronta och att stå i charken. Eftersom de var nöjda med mig blev jag anställd på deltid. Efter 10 år blev det en omorganisation och butikschefen byttes ut, jag och den nya chefen hade olika åsikter, så jag bestämde mig för att sluta.

Vad hände efter din anställning på ICA?
– Jag gick olika kurser på  folkhögskola. På Lärvux hade de en kurs ”Tillbaka till arbetslivet” som jag nappade på och via den kom jag i kontakt med Misa.  Efter ett antal studiebesök tillsammans med Misa personal bestämde jag mig för att börja praktisera på en elektronikkedja, vilket sedan ledde till en anställning.

Hur kom du i kontakt med Misa Kompetens?
–  Anställningen upphörde på elektronikkedjan och Vd:n för Misa Kompetens tog kontakt med mig och frågade om jag ville börja arbeta hos dem med föreläsningar samt kurser. Det tyckte jag lät spännande så jag började och har nu arbetat med det i fem år.

Var föreläser du och om vad?
–  Föreläsningar brukar vara på särskolor, dagliga verksamheter, gruppbostäder, Specialpedagogiska institutionen samt olika konferenser. Föreläsningen handlar om min resa till arbete – Från särskolan till anställning-. Ibland får jag uppdrag från olika studieförbund för att hålla i kurser för personer med en intellektuell funktionsnedsättning

Har du något fortsatt stöd från Misa?
–  Min anställning är en lönebidragsanställning och jag har ett fortsatt stöd av en konsulent från Misa som jag trivs mycket bra med. Med henne planerar vi mitt arbete och hon stöttar mig vid förändringar.

Du har skrivit en del böcker också, vad handlar böckerna om?
–  Jag har skrivit tre böcker ”Pucko”, ”Pucko 2” och ”Mitt liv som nu” böckerna handlar om mitt liv, från skolan till nu som vuxen. Jag skriver nu min fjärde bok och den heter ”Görans Gud”.

Göran har du någon dröm?
– En av mina drömmar har gått i uppfyllelse och det var att åka till Nashville, USA, som jag gjorde förra året. Nu vill jag gärna återuppleva Italien samt åka till Island.

En sista fråga innan vi skiljs åt, vad är viktigaste i livet?
– Att må bra och ha kul, avslutar Göran med ett leende.

Skriv ut sida

"Så här glad är Johnny efter han träffat sin arbetskonsulent på Misa."

Johnny, vinnare av Stockholms melodifestival

Läs Johnnys berättelse

Johnny, vinnare av Stockholmsmelodifestival

Johnny är uppvuxen i Sätra och är sedan fyra år deltagare på Misa Bondegatan. Han har ett brinnande intresse för musik, speciellt dansbandsmusik. Intresset för musik tog honom till finalplats i Stockholms melodifestival. Med sitt framträdande av Vikingarnas låt ”Till mitt eget Blue Hawaii ” tog han sig direkt till delad första plats. Det blev en stor upplevelse för Johnny som aldrig tidigare varit med i någon sångtävling.

Johnnys stora musikintresse började när han var fem år gammal, hans pappa spelade in kassettband från radioprogrammet ”I afton dans” och musiken som spelades var dansbandsmusik. Pappan satt i sin stereofåtölj och njöt av musik från radion och LP-skivor. När pappa inte satt i ”sin stereofåtölj” så kröp Jonny upp i den och satte på sig hörlurar, knäppte på kassettbandspelaren diggade och njöt, och kände sig som sin pappa.

Musik för mig är allt, den utvecklar ens känslor och genom musiken så får man möjlighet att utrycka sig, säger Johnny

Inte förrän Johnny var 15 år började han själv att sjunga, då först var han bekväm med sin egen röst, innan tyckte han att den lät hemskt. Att träna sig själv att lyssna på sin egen röst tog tid.

Jag gick till sångpedagog, men hennes tips blev bortlagda, för att få styrka i rösten tyckte hon att man skulle spänna musklerna i baken istället för att ta magstöd som proffsen gör, magen ska fungera som ett dragspel när man sjunger, säger Johnny med ett stort skratt.

För att utöva sin sång och få lite publik brukar Johnny gå till Katarina café där de arrangerar karaoke för personer med funktionsvariationer. När Johnny hade sjungit några gånger blev han tillfrågad om han ville delta i Stockholms melodifestival. Efter att ha funderat en tid tackade han ja och personalen på caféet anmälde honom. Den första deltävlingen skulle vara i Hammarby Sjöstad.

Jag tvekade att delta på Stockholms melodifestival i början för jag visste att mitt ex skulle delta och jag ville inte förstöra hennes fokus på sin sång, vi har inte setts sedan vi gjorde slut, säger Johnny.

Johnny vann sin första deltävling och gick vidare till Stockholms melodifestival som ägde rum på Kulturhuset. Konkurrensen var tuff bland de deltagande. Alla var otroligt skickliga och Johnny trodde aldrig han skulle vinna.

Juryn bestod av Mary Nelson, Daniel Nilsson och Jan Johansen och det pinsammaste av allt var att jag höll på och skämta en massa och sen upptäcker jag att storsångaren Jan är i juryn, säger Johnny med ett skratt

Hur kändes det att delta på Stockholms melodifestival?

-Jag var avslappnad och det kändes jättekul. När jag vunnit trodde jag inte det var sant och när jag äntligen kunde andas ut, då stormades scenen av publiken som ville gratta och fotografera. Det bästa av allt är att jag gått vidare till Funkismello som hålls i april 2017. Jag har fått mycket uppmärksamhet efteråt av både vänner, släkt och media. Samt att jag fått flera nya bekantskaper och kanske en ny kärlek.

Hur ska du peppa dig själv inför Funkismello?

Det törs jag inte ens tänka på, har knappast landat efter vinsten på Stockholms melodifestival. Just nu behöver jag smälta att jag vunnit för att kunna blicka framåt.

Jonny kan du berätta lite om Misa som du varit på i 4 år?

Jag började på Misa för att jag inte trivdes på den dagliga verksamhet jag var på tidigare och då var jag på ett hunddagis. Nu har jag praktik på Bring, det som är skönt på Bring är att var och en gör sitt och man umgås inte så mycket. På Bring utvecklas jag inte så mycket därför ska vi börja leta efter en ny praktik där jag kan använda mitt musikintresse. När jag träffar mina arbetskonsulenter på Misa pratar vi mycket och de lyssnar på mina tankar och vi gör olika saker tillsammans. De har stöttat mig mycket inför musiktävlingen.

Vi avslutar vårt samtal eftersom Johnny börjar bli trött och tycker det är jobbigt att svara på frågor, men två frågor vill jag ha svar på innan vi skiljs åt.

Vad är viktigast i ditt liv?

Kärlek, musik och att må bra.

Har du någon dröm?

Jag vill bli en dansbandsångare och få ett bra förhållande
,
avslutar Johnny med ett härligt skratt.

Skriv ut sida

"På jobbet får man utvecklas"

Josef, anställd på Klackenbergs Böcker & Papper

Läs Josefs berättelse

Josef anställd på Klackenbergs Böcker och papper

Jag gick en 4-årig utbildning på Kista särgymnasium. Jag hade vissa svårigheter under skoltiden, speciellt med koncentrationen och svårt att hänga med när jag skulle lära mej ny kunskap. Under skoltiden var jag ute på några praktikplatser, men när skolan slutade hade jag ingen som stöttade mig med att komma ut i arbetslivet.

Jag kontaktade ”Unga funktionshindrade” på Arbetsförmedlingen. De föreslog en köksbiträdesutbildning för personer som gått på särskolan. Gick utbildningen, fick ett intyg, men det ledde inte till praktik eller anställning. Återigen var jag utan sysselsättning och det hände inte så mycket för mig. Personalen på mitt boende såg att jag började bli deprimerad, då tipsade de mig om Misa.

Under mina sex år på Misa har jag provat på fyra olika praktikplatser. Vissa praktikplatser har inte varit så bra, för personalen har inte haft tid eller förståelse för att ha en praktikant som har en funktionsnedsättning.
Jag brukar säga att ”Ingen är perfekt, alla har vi våra begränsningar”.

Samtidigt som jag praktiserade så studerade jag historia på komvux gymnasienivå, det var intressant, historia är ett av mina favoritämnen.

För ett antal år sedan hittade Misa en bokhandel som gärna tog emot en praktikant. Bokhandeln heter Klackenbergs och ligger i Jakobsbergs centrum. Personalen har alltid behandlat mig som vem som helst och jag känner mig trygg här. Misa har funnits med som stöd, de besöker mig en gång i veckan, men det händer att jag ringer dem för att diskutera vissa saker som kan vara diffusa för mig.

Jag har nu en trygghetsanställning på deltid och det känns härligt. Med en anställning blir det mer ansvar, möjlighet att gå interna kurser och sätta nya mål i arbetslivet. Stödet jag har från Misa vill jag fortsätta att ha, även nu när jag har anställning .

Nu har ena av mina drömmar blivit verklighet, nämligen anställning så nu har jag bara två drömmar kvar. Den ena är att ta körkort och den andra att resa till Maldiverna eller varför inte jorden runt!

 

Skriv ut sida

"Jag har fått mitt drömjobb!"

Eva-Marie, anställd på Coop

Läs Eva-Maries berättelse

Eva-Mari anställd på Coop

Jag har fått mitt drömjobb, anställning i en livsmedelsaffär!
Det är bra att ha en riktig lön. Jag älskar att shoppa loss och nu har jag äntligen råd med lite kläder och smink.

Mest jobbar jag med att plocka fram nya varor. Det är inte bara att ställa upp varorna på hyllan, utan jag ska också se till att de nyaste hamnar längst in och att de som närmar sig bäst-före-datum plockas bort. Och så hjälper jag kunderna att hitta det de söker. Jag gillar kundkontakten, särskilt nu när jag vet var allt finns.

Det var min mamma som fick veta att det finns något som heter Misa där man kan få hjälp att hitta ett jobb. Det är sex år sedan och min handläggare på socialkontoret hjälpte oss att få kontakt med Misa. Jag kommer inte ihåg så mycket från mitt första besök, men jag minns att vi gjorde studiebesök på ett dagis och att jag kände att det inte var något för mig.

Jag minns också att arbetskonsulenten och jag gick igenom en kortlek med foton från olika arbeten. Jag fastnade för arbete i livsmedelsaffär och praktiserade sedan i en mataffär i fem år. Det var nervöst inför första arbetsdag men jag lärde mig jobbet och trivdes väldigt bra. Jag ville ha en anställning men det kunde de inte ordna i den affären så Misa hjälpte mig att få praktik här. Jag trivdes direkt och butikschefen såg att det gick bra så nu är jag anställd.

Jag träffar någon av mina arbetskonsulenter en gång i månaden. Det behövs inte oftare nu när jag kan jobbet och har lärt känna arbetskamraterna. Det är två saker jag önskar mig här på jobbet. Jag skulle väldigt gärna vilja pröva att sitta i kassan. Det är spännande att lära sig nya saker. Och så vill jag arbeta mer än sex timmar om dagen. Jag älskar att jobba!

Skriv ut sida

"Hittade en bra praktik med stöd av Misa"

Jonas, praktikant på Intersport

Läs Jonas berättelse

Jonas praktikant på Intersport

Jag ville väldigt gärna jobba i en sportaffär eftersom jag är intresserad av sport. Jag är Djurgårdare och spelar själv fotboll. Nu praktiserar jag i en stor sportaffär och hoppas få en anställning.

Jag arbetar fyra timmar varje dag utom tisdag, då det blir lite längre. Jag hjälper till att plocka fram varor och hålla ordning i hyllorna. Det roligaste är att sköta om skoavdelningen. Jag har lite svårt att gå därifrån, det är så skönt att känna att jag har lärt mig så mycket nytt. Jag gillar att stå i fotbollsshopen också för där får jag ha kundkontakt. Det är roligt när de frågar och sedan litar på vad jag säger.

Misa fick jag kontakt med 2007. Medan vi funderade på vilket arbete som skulle passa mig gick jag en kurs som Misa ordnade. Vi arbetade med datorer, gjorde hemsidor och lärde oss en del om pengar och ekonomi. Sedan fick jag praktikplats i en sportfiskeaffär, men trivdes inte så bra fast jag är fiskeintresserad. Efter det arbetade jag i en livsmedelsaffär i fyra år tills jag kände att det var dags för något nytt.

Och nu har jag hamnat rätt! Jag trivs med arbetskamraterna och med butikschefen Nicklas och jobbar gärna över när det behövs. (Läs intervjun med Nicklas.) Om jag lämnar något halvgjort måste ju de andra göra det i stället. Jag hjälper dem och de hjälper mig!

Mina arbetskonsulenter Sara och Emma har skrivit en lista över mina uppgifter, men jag behöver den inte längre för jag vet vad jag ska göra. Fast ibland är jag lite för ivrig och går till nästa uppgift innan den första är klar. I början var Sara eller Emma med mig på jobbet, nu räcker det att träffa dem en gång i veckan.

Jag är jätteglad över det här jobbet. Här förstår de sig på hur det är att ha Aspergers syndrom. Det kanske förresten inte handlar om det utan om hur man ser på människor och att man respekterar alla. Jag får uppskattning här och jag tycker att det går bra. Det är tack vare Misa jag har det här jobbet. Sara och Emma visste inte att det skulle gå så här bra. De är imponerade och jag med!

Skriv ut sida

"Viktigt att ha kul på jobbet"

Lotta, praktikant på Fredells byggvaruhus

Läs Lottas berättelse

Lotta, praktikant Fredells byggvaruhus

”Tänk att jag hittade arbetet jag alltid drömde om”, säger Lotta. ”Jag och grabbarna på Fredells är som en familj. Min pappa har alltid jobbat i byggbranschen och det känns roligt att jag nu går i hans fotspår”.

Lotta praktiserar dagligen på byggvaruhuset Fredells i Sickla i Nacka kommun. Hon ingår i teamet som ansvarar för att plocka upp varor i butiken och har även gått en truckkurs via arbetsplatsen för att kunna utvecklas i sina arbetsuppgifter.
Hon har en handledare på Fredells som hon kan fråga om hjälp och som introducerar henne i nya arbetsuppgifter. Dessutom träffar hon varje vecka sina arbetskonsulenter för avstämning. Lotta är också med i en SET-grupp (social emotionell träning) där hon jobbar med att stärka sin självkänsla och utveckla strategier för att kunna hantera sociala sammanhang.”Jag känner mig verkligen som en i gänget, vi hjälps åt och skrattar mycket ihop. Det är minst lika viktigt som arbetsuppgifterna tycker jag. Jag lär mig nya saker varje dag. Snart kan jag nog hitta allt i hela butiken” säger Lotta och skrattar. ”Ibland letar kunderna efter något speciellt och då kan jag visa dem. Det uppskattar de och jag tycker det är kul att få hjälpa till. Jag är viktig här. Det är trevlig stämning bland alla som jobbar har och jag har en kanontrevlig handledare
som jag vet kan stötta mig med att utvecklas i min egen takt.

Skriv ut sida

"Jag älskar att arbeta med djur"

Malin, deltagare på Misa

Läs Malins berättelse

Malin Eriksson, deltagare på Misa

Jag har praktiserat på en 4H-gård under ett tag och trivdes väldigt bra med arbetskamraterna och fick göra det jag allra helst vill, arbeta med djur. 

Här på Misa blir jag tagen på allvar och får det stöd jag behöver. I början träffade jag någon av mina arbetskonsulenter, Lena och Maria, två gånger i veckan. Ibland träffades vi på stan, fikade, åt lunch, spelade biljard och lärde känna varandra. Andra gånger träffades vi i lugn och ro på Misas kontor och pratade om jobb och annat. Bland annat gick vi igenom en yrkeskortlek som skulle hjälpa mig att komma på vad jag ville jobba med. Men jag var så inställd på att jobba med djur så jag sorterade bort allt annat direkt.

Så fick jag göra studiebesök på 4H-gården tillsammans med Maria. Jag frågade om de tog emot praktikanter och fick ja. Lena och Maria fick först pröva arbetet och skrev en lista över arbetsuppgifterna för att jag skulle komma ihåg. Det var bra att det var samma rutiner varje gång. Jag arbetade nio till halv elva, två dagar i veckan. Det är inte så mycket, men det är mycket för mig.

I början var jag nervös och det var skönt att ha en arbetskonsulent med mig. Men efter ett tag hade jag lärt mig jobbet och då var de mest i vägen!

Nu behöver jag hitta ett jobb som inte sliter på lederna. Ett förslag är registreringsarbete, och det kan jag tänka mig, även om det inte är lika roligt att jobba med dator som att jobba med djur. Maria, Lena och jag hittar säkert något som fungerar och som jag kommer att trivas med.

Skriv ut sida

"Alla vill göra nytta"

Agnes, anställd på Lärvux

Läs Agnes berättelse

Agnes anställd på Lärvux

När jag var tjugoett år fick jag min första stroke. Med två små barn så var det en svår tid.
Jag fick rehabilitering och arbetade sedan med allt möjligt, bland annat på restaurang och som mim-skådespelare på Riksteatern.

Tjugo år senare fick jag en ny stroke och blev förlamad i ena sidan och kunde inte prata. Det tog lång tid att bli återställd och mitt minne blev inte riktigt bra. Efter det var jag bara hemma och visste inte vart jag skulle vända mig för att få hjälp att komma ut i samhället igen. Jag var på gränsen att ge upp, det kändes som om mitt liv var slut. ”Finns det ingenting för mig?”, frågade jag psykologen på rehabiliteringen. Och jag hade tur, hon kände till Misa!

I början följde Misa med mig till sjukgymnasten och hjälpte mig att skriva ner sådant som jag måste komma ihåg. Vi promenerade och pratade och jag tränade vid datorn. Efter ett tag fick jag praktik på Lärvux som har vuxenutbildning för personer med inlärningssvårigheter.

Jag tror att jag har varit här i fyra år. Nu är jag anställd och arbetar mest med administration. Mina arbetstider är mellan ett och fyra, tre dagar i veckan och jag behöver inte längre stöd av Misa på jobbet.

Livet blir bättre och bättre! Jag älskar mitt jobb och jag har nytta av min starkaste sida, att kommunicera. Jag är så tacksam för den hjälp jag har fått för att komma tillbaka. Det är svårt när minnet inte fungerar. Förut blev jag ledsen och arg när jag glömde saker. Nu försöker jag skratta åt det, men det finns lite sorg bakom skrattet.

Jag önskar att alla fick samma hjälp som jag har fått. Särskilt när man kommer från ett annat land och inte behärskar svenskan så bra, så vet man inte vart man ska vända sig. Alla vill ju göra nytta. Ingen vill sitta hemma och äta antidepressiv medicin.

Skriv ut sida

"Jag rekommenderar verkligen Misa!"

"Jag är er tacksam"

Anonym deltagare

Jag har varit en deltagare i MISA sedan strax innan sommaren 2011.
Jag vill framföra att jag önskar att flera fick ta del av det ni gör….för ni gör ett underbart jobb! Konsulenterna har arbetat med mig på ett sätt som varit mera än jag hade kunnat någonsin önskat och förväntat mig

Jag fått fina människor som mina arbetskonsulenter och de har sett mig som en människa och inte som skräp.

Tyvärr när man lidit av en psykisk ohälsa, i mitt fall var det ett sammanbrott, så är det vissa som aldrig låter en glömma och gå vidare i sitt välmående… så har jag inte fått känna mig hos er.

Jag önskar att det fanns flera som ni…för det ger de som har/haft svårigheter angående att jobba eller att få jobb en möjlighet. Jag är er alltid tacksam.

Skriv ut sida

"Fick hjälp med att skriva affärsplan och starta eget"

Läs hans berättelse

När jag kom till Misa var jag en ganska förvirrad 34-årig man. Jag var osäker på vad jag ville och kunde göra inom arbetslivet. Ärligt talat var jag rent av osäker på om det ens fanns någon plats för mig på arbetsmarknaden. Jag hade ungefär fem år tidigare fått diagnosen Aspergers syndrom, och hade sedan dess byggt upp en identitet kring att vara sjuk och icke-duglig.

Att jag tidigare tagit högskole-examen och att jag arbetat med kvalificerade uppgifter såväl inom offentlig förvaltning som inom näringslivet var något som jag knappt kom ihåg.

På Misa fick jag ett öppet bemötande, dvs jag blev inte bemött utifrån att jag hade en psykiatrisk diagnos eller som om jag var inkapabel på något sätt. Istället sattes fokus genast på det som var friskt hos mig. Vi började med att skriva ett CV och tala om de olika sakerna jag faktiskt uträttat och som fungerat bra. Jag kände ganska snart att jag faktiskt hade något att bidra med till samhället och vi började att söka praktikplatser.

Jag fick stor hjälp med att leta efter en praktik och efter en tid hittade vi en lämplig praktikplats där jag fick arbeta med kvalificerade uppgifter inom kommunal förvaltning. Denna praktikplats ledde inte till arbete där, då det inte fanns arbetsuppgifter kvar att göra. Jag fick dock ökat självförtroende av denna praktik. Eftersom det i det läget inte fanns någon självklar praktikplats eller arbetsplats för mig att söka, fick jag i dialog med Misa den vilda idén att starta eget företag! Med ett eget företag skulle jag ju kunna ta konsultuppdrag från organisationer som behövde mina tjänster men som inte var redo att anställa någon.

Jag bestämde mig således för att söka starta-egetbidrag från Arbetsförmedlingen. För att få starta-egetbidrag krävdes det att man arbetade fram en affärsplan. På Misa fick jag ovärderlig hjälp med att skriva affärsplan. Mycket av hjälpen handlade om att jag fick uppmuntran och coachning i att ”våga ta plats” och framhäva mina styrkor, något jag haft svårt med. Affärsplanen blev mycket bra och jag fick den utan vidare godkänd av Arbetsförmedlingen och var således kvalificerad för att få starta-egetbidrag.

Mitt självförtroende växte ännu mer i och med detta! Under arbetet med att leta uppdrag till företaget kom jag i kontakt med en potentiell kund, som tyckte att min profil var så intressant för dem att de ville att jag skulle arbeta bara för dem. Om en vecka ska jag börja arbeta där och allt känns otroligt bra! Jag är mycket tacksam för all den hjälp jag fått av Misa.

Skriv ut sida
bakgrund