Träffa deltagare!

Träffa några av de personer som kommer till Misa och ta del av deras stories.

"Ibland får jag uppdrag från olika studieförbund för att hålla i kurser för personer med en intellektuell funktionsnedsättning."

Göran, anställd på Misa Kompetens

Läs Görans berättelse

Göran Tingström anställd på Misa Kompetens.

Göran började i särskolan när han var 8 år. Han har dyslexi och Noonahs syndrom. Under skoltiden tyckte Göran mycket om gymnastik samt historia. I skolan kände han sig mycket ensam och  blev retad av sina klasskamrater. Efter särskola började han arbeta. Jag och Göran träffas för att han ska få berätta sin historia.

När du slutade särskolan, vad gjorde du då?
Jag gick till Arbetsförmedlingen för att få stöd med att hitta ett jobb. När jag visade mina betyg sa de att de inte kunde hjälpa mig eftersom jag hade gått i särskolan. Jag ville gärna arbeta och tänkte hur ska jag göra för att få ett jobb? När jag kom hem strök jag över ordet särskolan i mina betyg. Bestämde mig för att försöka hitta ett jobb. Började gå runt till olika matbutiker och frågade om de behövde personal. En matbutik nappade och sa att jag fick börja praktisera hos dem. Sagt och gjort, jag började praktiken och mina arbetsuppgifter var att fronta och att stå i charken. Eftersom de var nöjda med mig blev jag anställd på deltid. Efter 10 år blev det en omorganisation och butikschefen byttes ut, jag och den nya chefen hade olika åsikter, så jag bestämde mig för att sluta.

Vad hände efter din anställning på ICA?
– Jag gick olika kurser på  folkhögskola. På Lärvux hade de en kurs ”Tillbaka till arbetslivet” som jag nappade på och via den kom jag i kontakt med Misa.  Efter ett antal studiebesök tillsammans med Misa personal bestämde jag mig för att börja praktisera på en elektronikkedja, vilket sedan ledde till en anställning.

Hur kom du i kontakt med Misa Kompetens?
–  Anställningen upphörde på elektronikkedjan och Vd:n för Misa Kompetens tog kontakt med mig och frågade om jag ville börja arbeta hos dem med föreläsningar samt kurser. Det tyckte jag lät spännande så jag började och har nu arbetat med det i fem år.

Var föreläser du och om vad?
–  Föreläsningar brukar vara på särskolor, dagliga verksamheter, gruppbostäder, Specialpedagogiska institutionen samt olika konferenser. Föreläsningen handlar om min resa till arbete – Från särskolan till anställning-. Ibland får jag uppdrag från olika studieförbund för att hålla i kurser för personer med en intellektuell funktionsnedsättning

Har du något fortsatt stöd från Misa?
–  Min anställning är en lönebidragsanställning och jag har ett fortsatt stöd av en konsulent från Misa som jag trivs mycket bra med. Med henne planerar vi mitt arbete och hon stöttar mig vid förändringar.

Du har skrivit en del böcker också, vad handlar böckerna om?
–  Jag har skrivit tre böcker ”Pucko”, ”Pucko 2” och ”Mitt liv som nu” böckerna handlar om mitt liv, från skolan till nu som vuxen. Jag skriver nu min fjärde bok och den heter ”Görans Gud”.

Göran har du någon dröm?
– En av mina drömmar har gått i uppfyllelse och det var att åka till Nashville, USA, som jag gjorde förra året. Nu vill jag gärna återuppleva Italien samt åka till Island.

En sista fråga innan vi skiljs åt, vad är viktigaste i livet?
– Att må bra och ha kul, avslutar Göran med ett leende.

Skriv ut sida

"Så här glad är Johnny efter han träffat sin arbetskonsulent på Misa."

Johnny, vinnare av Stockholms melodifestival

Läs Johnnys berättelse

Johnny, vinnare av Stockholmsmelodifestival

Johnny är uppvuxen i Sätra och är sedan fyra år deltagare på Misa Bondegatan. Han har ett brinnande intresse för musik, speciellt dansbandsmusik. Intresset för musik tog honom till finalplats i Stockholms melodifestival. Med sitt framträdande av Vikingarnas låt ”Till mitt eget Blue Hawaii ” tog han sig direkt till delad första plats. Det blev en stor upplevelse för Johnny som aldrig tidigare varit med i någon sångtävling.

Johnnys stora musikintresse började när han var fem år gammal, hans pappa spelade in kassettband från radioprogrammet ”I afton dans” och musiken som spelades var dansbandsmusik. Pappan satt i sin stereofåtölj och njöt av musik från radion och LP-skivor. När pappa inte satt i ”sin stereofåtölj” så kröp Jonny upp i den och satte på sig hörlurar, knäppte på kassettbandspelaren diggade och njöt, och kände sig som sin pappa.

Musik för mig är allt, den utvecklar ens känslor och genom musiken så får man möjlighet att utrycka sig, säger Johnny

Inte förrän Johnny var 15 år började han själv att sjunga, då först var han bekväm med sin egen röst, innan tyckte han att den lät hemskt. Att träna sig själv att lyssna på sin egen röst tog tid.

Jag gick till sångpedagog, men hennes tips blev bortlagda, för att få styrka i rösten tyckte hon att man skulle spänna musklerna i baken istället för att ta magstöd som proffsen gör, magen ska fungera som ett dragspel när man sjunger, säger Johnny med ett stort skratt.

För att utöva sin sång och få lite publik brukar Johnny gå till Katarina café där de arrangerar karaoke för personer med funktionsvariationer. När Johnny hade sjungit några gånger blev han tillfrågad om han ville delta i Stockholms melodifestival. Efter att ha funderat en tid tackade han ja och personalen på caféet anmälde honom. Den första deltävlingen skulle vara i Hammarby Sjöstad.

Jag tvekade att delta på Stockholms melodifestival i början för jag visste att mitt ex skulle delta och jag ville inte förstöra hennes fokus på sin sång, vi har inte setts sedan vi gjorde slut, säger Johnny.

Johnny vann sin första deltävling och gick vidare till Stockholms melodifestival som ägde rum på Kulturhuset. Konkurrensen var tuff bland de deltagande. Alla var otroligt skickliga och Johnny trodde aldrig han skulle vinna.

Juryn bestod av Mary Nelson, Daniel Nilsson och Jan Johansen och det pinsammaste av allt var att jag höll på och skämta en massa och sen upptäcker jag att storsångaren Jan är i juryn, säger Johnny med ett skratt

Hur kändes det att delta på Stockholms melodifestival?

-Jag var avslappnad och det kändes jättekul. När jag vunnit trodde jag inte det var sant och när jag äntligen kunde andas ut, då stormades scenen av publiken som ville gratta och fotografera. Det bästa av allt är att jag gått vidare till Funkismello som hålls i april 2017. Jag har fått mycket uppmärksamhet efteråt av både vänner, släkt och media. Samt att jag fått flera nya bekantskaper och kanske en ny kärlek.

Hur ska du peppa dig själv inför Funkismello?

Det törs jag inte ens tänka på, har knappast landat efter vinsten på Stockholms melodifestival. Just nu behöver jag smälta att jag vunnit för att kunna blicka framåt.

Jonny kan du berätta lite om Misa som du varit på i 4 år?

Jag började på Misa för att jag inte trivdes på den dagliga verksamhet jag var på tidigare och då var jag på ett hunddagis. Nu har jag praktik på Bring, det som är skönt på Bring är att var och en gör sitt och man umgås inte så mycket. På Bring utvecklas jag inte så mycket därför ska vi börja leta efter en ny praktik där jag kan använda mitt musikintresse. När jag träffar mina arbetskonsulenter på Misa pratar vi mycket och de lyssnar på mina tankar och vi gör olika saker tillsammans. De har stöttat mig mycket inför musiktävlingen.

Vi avslutar vårt samtal eftersom Johnny börjar bli trött och tycker det är jobbigt att svara på frågor, men två frågor vill jag ha svar på innan vi skiljs åt.

Vad är viktigast i ditt liv?

Kärlek, musik och att må bra.

Har du någon dröm?

Jag vill bli en dansbandsångare och få ett bra förhållande
,
avslutar Johnny med ett härligt skratt.

Skriv ut sida

"På jobbet får man utvecklas"

Josef, anställd på Klackenbergs Böcker & Papper

Läs Josefs berättelse

Josef anställd på Klackenbergs Böcker och papper

Jag gick en 4-årig utbildning på Kista särgymnasium. Jag hade vissa svårigheter under skoltiden, speciellt med koncentrationen och svårt att hänga med när jag skulle lära mej ny kunskap. Under skoltiden var jag ute på några praktikplatser, men när skolan slutade hade jag ingen som stöttade mig med att komma ut i arbetslivet.

Jag kontaktade ”Unga funktionshindrade” på Arbetsförmedlingen. De föreslog en köksbiträdesutbildning för personer som gått på särskolan. Gick utbildningen, fick ett intyg, men det ledde inte till praktik eller anställning. Återigen var jag utan sysselsättning och det hände inte så mycket för mig. Personalen på mitt boende såg att jag började bli deprimerad, då tipsade de mig om Misa.

Under mina sex år på Misa har jag provat på fyra olika praktikplatser. Vissa praktikplatser har inte varit så bra, för personalen har inte haft tid eller förståelse för att ha en praktikant som har en funktionsnedsättning.
Jag brukar säga att ”Ingen är perfekt, alla har vi våra begränsningar”.

Samtidigt som jag praktiserade så studerade jag historia på komvux gymnasienivå, det var intressant, historia är ett av mina favoritämnen.

För ett antal år sedan hittade Misa en bokhandel som gärna tog emot en praktikant. Bokhandeln heter Klackenbergs och ligger i Jakobsbergs centrum. Personalen har alltid behandlat mig som vem som helst och jag känner mig trygg här. Misa har funnits med som stöd, de besöker mig en gång i veckan, men det händer att jag ringer dem för att diskutera vissa saker som kan vara diffusa för mig.

Jag har nu en trygghetsanställning på deltid och det känns härligt. Med en anställning blir det mer ansvar, möjlighet att gå interna kurser och sätta nya mål i arbetslivet. Stödet jag har från Misa vill jag fortsätta att ha, även nu när jag har anställning .

Nu har ena av mina drömmar blivit verklighet, nämligen anställning så nu har jag bara två drömmar kvar. Den ena är att ta körkort och den andra att resa till Maldiverna eller varför inte jorden runt!

 

Skriv ut sida

"Viktigt att ha kul på jobbet"

Lotta, praktikant på Fredells byggvaruhus

Läs Lottas berättelse

Lotta, praktikant Fredells byggvaruhus

”Tänk att jag hittade arbetet jag alltid drömde om”, säger Lotta. ”Jag och grabbarna på Fredells är som en familj. Min pappa har alltid jobbat i byggbranschen och det känns roligt att jag nu går i hans fotspår”.

Lotta praktiserar dagligen på byggvaruhuset Fredells i Sickla i Nacka kommun. Hon ingår i teamet som ansvarar för att plocka upp varor i butiken och har även gått en truckkurs via arbetsplatsen för att kunna utvecklas i sina arbetsuppgifter.
Hon har en handledare på Fredells som hon kan fråga om hjälp och som introducerar henne i nya arbetsuppgifter. Dessutom träffar hon varje vecka sina arbetskonsulenter för avstämning. Lotta är också med i en SET-grupp (social emotionell träning) där hon jobbar med att stärka sin självkänsla och utveckla strategier för att kunna hantera sociala sammanhang.”Jag känner mig verkligen som en i gänget, vi hjälps åt och skrattar mycket ihop. Det är minst lika viktigt som arbetsuppgifterna tycker jag. Jag lär mig nya saker varje dag. Snart kan jag nog hitta allt i hela butiken” säger Lotta och skrattar. ”Ibland letar kunderna efter något speciellt och då kan jag visa dem. Det uppskattar de och jag tycker det är kul att få hjälpa till. Jag är viktig här. Det är trevlig stämning bland alla som jobbar har och jag har en kanontrevlig handledare
som jag vet kan stötta mig med att utvecklas i min egen takt.

Skriv ut sida
bakgrund